Mitt mörka hjärta
Trailer till en helt fantastisk bok jag plöjde under midsommar!
Den handlar om Hawaii och Cyril. Hawaii är en impulsstyrd amerikansk ghettogangster, som direkt efter att han just släppts från ett fängelsestraff grips av utlänningspolisen. Hawaii får reda på att han inte alls är amerikansk medborgare och deporteras till det för honom okända landet Kambodja. Cyril är prisbelönt elitjournalist och musiknörd. Men egentligen är dom rätt lika och därför hittar dom varandra.
Hawaii och Cyril är otrogna, slåss, torskar hela tiden på nya drogberoenden och köper prostituerade. Hela tiden med ett koppel av fruar och älskarinnor som ständigt förlåter dom och tar hand om en växande arme av barn, även när Hawaii misshandlar och knivhugger.
Hawaii och Cyril saknar inte empati, när jag läser om dom tänker jag snarare att det är det impulsstyrda beteendet som ställer till det. Kanske är jag arbetsskadad av all ART-utbildning jag fick när jag jobbade i värstingbranschen. Nåja. Jag tror ändå en miljö har skapat det beteendet och dom inte föddes med så mycket större möjligheter till ett annat liv.
Sen tänker jag på en vän jag har som nog är världens finaste. Som aldrig agerar impulsivt, som alltid vill göra det bästa för alla. När han kramar en annan tjej än sin flickvän drabbas han av lika stark ångest som Hawaii och Cyril får sammanlagt för allt dom gjort. Här har han möjligheten att spara sjukt mycket energi!
Och han är inte ensam. Åh allt skuldtänkande som tynger folk här i västvärlden. Blandat med offerkoftan, ju högre levnadsstandard ju mer förtryckta känner sig folk. Fatta vad vi kan göra om vi kastade bort det oket. Vi kan njuta av möjligheterna vi fått att förverkliga våra drömmar, älska varandra, vara jämlika. Det är mycket enklare här än i Kambodja. Nu tar vi chansen!
Förövrigt kommer ett längre inlägg snart där jag ska börja sammanfatta min kritik av vänsterns offer och förtryckskriiis. Och lansera en socialistisk vision byggd på att vi är coola starka kompetenta individer – bortom vänstern!
