Relationsvåld
Igår berättade min första flickvän att hon flytt från sin man. Han visade sig missbruka hasch, utveckla paranoia och misshandla henne. Uttrycket “det kan drabba vem som helst” blir så extra klyschigt för det här är verkligen en av dom smartaste tjejer jag träffat. Vi styr inte våra känslor, men hur vi agerar utifrån våra känslor. Och där kommer överlevarens karaktär fram. Nu är hon och hennes son säker.
Jag tycker jag levt ett skyddat liv i trygga strukturer. Men jag minns dagen jag fick åka över till min nära anhörige och bevaka hennes x-man när han skulle hämta och lämna deras dotter. Jag minns dagen när min bekante fick sina styvbarn mördade och sin flickvän misshandlad av sitt x. Eller vännen vars flickvän slog sönder deras lägenhet.
Relationsvåld följer inte alltid fördomarna kring kön, undersökningar har visat att kvinnor slår oftare än män. Jag minns tjejkompisen som hade kriminell släkt och la ut ett kontrakt på sin expojkvän, och alla såg henne som offret för så ser ju könsmaktsordningen ut. Däremot drabbar det grövsta våldet nästan alltid kvinnor och utförs av män. Som barndomssommaren i stugan när min släkting just blivit skjuten och hoppade runt på kryckor. Hon fick gömma sig och ha polishund i över tio år.
Jag borde vara glad över att hon är fri nu. Men påminnelsen att relationsvåldet hela tiden finns runt en gör mig ändå nere.
